En ode till torkskåpet och till "De utmattade husmödrarnas försvarare"

En bra artikel i  Hufvudstadsbladet senaste vecka. Den  var skriven av Sofia Holmlund och handlade om Maiju Gebhard (1896-1986), chef  på hushållsavdelningen på Arbetseffektivitetsförbundet i Finland och även uppfinnare. Vilken kvinna! Maiju var nämligen den som såg hur saker och ting kunde göras annorlunda, smidigare och enklare. Hon som med sina bra ideér och uppfinningar gjorde att husmödrarna på många sätt fick en bekvämare arbetsmiljö. Hon bl.a införlivade torkskåpet som idag finns i så gott som alla finländska hem. (...ja förutom i de hemmen där man köpt utländska köksskåp då.)

Torkskåp, ja. Finns det nån smartare köksuppfinning? Och ändå har den knappt fått spridning utanför Finlands gränser. Så frustrerad jag var mången gång då jag som 20-åring flyttat till Sverige för en period och inget torkskåp fanns i köket. Hur bra diskmaskin man än har, och hur torr disken sen är när den plockas ur så finns det alltid sånt man ändå vill diska för hand. Nåt enstaka glas, nån kastrull, något ömtåligt... när det diskats är det vått. I Sverige fann jag att man då endera har ett diskställ på diskbänken (tar mycket utrymme!) eller så tar man en handduk och torkar kärlet så man ställa in den i nåt skåp. I Finland: lägg in kärlet i torkskåpet (=ett diskställ med flera hyllor placerat inne i ett skåp som saknar underhylla)... klart! (Torkskåpet kan bra fungera som förvaringsplats tills man nästa gång behöver kärlet). Kärlet är dessutom fräschare då det får stå luftigt på hyllor av galler. Har vid ett antal tillfällen försökt förklara för någon icke finländare det praktiska med detta system. De har mest tittat lite oförstående på mig... Vaddå, det blir ju vått på diskbänken då om det droppar sen". Nej det blir det faktiskt inte. Eller nåja det lilla som droppar faller rakt ner i diskhon och har verkligen ingen betydelse. En diskställning på diskbordet är mest bara ivägen och samlar vatten den med. Och att lägga upp våt/ fuktig handdiskad disk direkt på hyllor känns fel. Åtminstone jag diskar inte allt i maskinen.

Gebhard funderade på mycket annat rörande köket som arbetsplats. Hur långt är avståndet mellan diskho och spis? Hur är det med ergonomin?  Allt för att underlätta  husmödrarnas arbete.

Hon skrev också dessa  "budord":

(Här översatta till svenska)

Till den helt utmattade husmodern

Lär dig finska

-ibland behövs det.

Kuva din överdrivna ambition.

Var inte så hopplöst gammalmodig.

Bry dig inte om vad andra tänker om dig.

Lär dig att också låta andra jobba.

Var inte lat.

Ta en tupplur, pusta ut.

Kom ihåg att helga helgdagen.

Var glad.

Maiju Gebhard

Information om arbetseffektivitet

7/8 1947

Året var 1947... Budorden kan bra användas än i dag för hen som jobbar i köket. Tidigare helt kvinnans domän men tiderna förändras. Nu ska jag försöka kuva min överdrivna ambition, inte vara lat men kanske...ta en tupplur och pusta ut.

Men innan dess måste jag ännu visa er en annan smart uppfinning...

Denna bärplockargrej vi har i våra gömmor på torpet. Uppfinnare okänd. Ett kärl man hänger på armleden medan man plockar vinbär. Man får bägge händerna fria att bara att plocka, böja undan kvistar och fylla kärlet med fart. Tror den kan härstamma från 60-talet eller tidigt 70-tal (namn på uppfinnare och årtal, någon som vet?) Fick tydligen ingen större genomslagskraft... detta är åtminstone det enda exemplar jag har sett. Fungerar bra. Vinbären, de svarta, är mogna nu!

Lite smått och gott från trädgårdsrundan:
 sallad och örter, svarta vinbär och nässlor.
I bakgrunden en nyanläggd örtabänk vid en sten.

Ha det bra, ät gott och som uppfinnare M Gebhard sa:

Var glad!

... på tisdag äter vi bensoppa!

Skrev ner nästa veckas matsedel. Det kommer att bli en bra matvecka! Eller vad sägs om det kokta paltbrödet och gryngröten. För att inte tala om bensoppan! Det ni... och naturligtvis varje morgon den viktiga frukosten med poteter, salt fisk och mjölk.

Skämt å sido. Men för hundra år var detta vardag. Något att begrunda!

Året 1963. Lite mer att variera med. Konserverna har gjort intråg. I potatiskällaren hittas bl.a knackkorv, tryffel, persikor och sparris och en burk ingefära.

Lucka 20 / adventskalender 2016 - Sinnen

Känslan - att vispa grädde till skum, veva för hand. Utan elektriska manicker. Ett perfekt redskap att ta till då man inte har bråttom alls... eller om det blivit strömavbrott. Minns en barndomsjul då vi faktiskt hade strömavbrott. Maten var tack och lov färdig. Den fick dock värmas på gasolköket den julaftonen.

Skolmat anno 1965 och skolmat 2015

Lite historia. Skolmat för 50 år sedan. Mycket soppor, gröt och välling.

Skolmat i folkskolan, Helsingfors 1965

Måndag: Lingongröt med råg, mjölk och bröd
Tisdag: Risvälling, ost, kex
Onsdag: Ärtsoppa, mjölk, bröd'
Torsdag: Kålsoppa, mjölk, bröd
Fredag: Vetekrossvälling, ost, grahamssemla
Lördag: Grönsaksopppa. mjölk, bröd

Måndag: Lingongröt med råg, mjölk, bröd
Tisdag: Korvsoppa, mjölk, bröd
Onsdag: Ärtsoppa, mjölk, bröd
Torsdag: Risvälling, ost, kex
Fredag: Spenatsoppa, korv, grahamssemla
Lördag: Havregrynsgröt, mjölk, bröd

(fakta hittat i Helsingin Sanomat oktober 2015)

På den tiden hade skolorna sitt eget kök.  Idag är allt fler utan och maten produceras i stora enheter, fabriker. Fabriker som ska spotta ut mat i mängder och mätta upptill 10 000  (eller mer) barn och åldringar om dagen. Mat som ska lagas  en dag, ätas en annan. Mat som ska kylas ner, förvaras, köras omkring och packas upp för att sedan värmas och serveras och förhoppningsvis ätas. Så Finland idag 2015.

För femtio år sedan var kanske maten i sig mer spartansk än i dag men sättet att laga mat var på alla sätt mer acceptabelt. Säger en som alltid kommer att tala varmt om småkök nära matgästen.

En Lena och Al- bricka

En gammal lite rostig bricka. Har "alltid" funnits där i förrådet. Men den hörde visst till de där "designföremålen-jag-inte-hade-en-aning-om-att-vi-hade". Lena och Al Eklund, dansk design. Googlade lite och upptäckte att jag har sett många av deras mönster i tiderna. Stormönstrade brickor, färgglada plåtburkar och glada tyger! 60-70-tal. Plåtburken nederst är inte en "Lena&Al", men den är söt och perfekt att förvara småkakor i.

I bloggen "Nu ska det bli andra bullar" hittas mer om paret Eklund och deras design, hittas här!